Jag rotar bland dammiga arkiv och försöker tänka tillbaka på hur mina förväntningar inför resan såg ut. Om jag överhuvudtaget hade några eller om lättnaden över att slippa bli frostbiten överskuggade allt. Kanske fanns det där i början en vag plan om av att utrusta mig med en Lonely Planet och sälla mig till backpackerskaran, för att sedan rikoschettera mig genom Sydostasien till ett rassel av fotlänkar och flätade armband.
Istället har dagarna fyllts med avkoppling i välbekanta miljöer och återseenden av gamla bekantskaper. Och hjärtat, det har lättat som en heliumballong av förundran över hur lyckligt lottad man kan vara. Ibland slås jag förvisso av en överväldigande känsla av att jag borde svinga mig i lianer, kravla mig igenom dammiga tunnlar och bestiga stenformationer för att göra resan komplett. Men den känslan kvävs ganska snabbt med en skopa glass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar