Det drar förbi en svag bris - en av få gånger detta inträffat utan att förebåda tunga regnmoln - och min skjorta böljar i vinden istället för att klistra sig fast vid ryggen i en ovälkommen omfamning. December månad är inte som det Thailand jag är van vid, men jag klagar inte. Det är skönt att fylla lungorna med luft som inte överstiger min egen kroppstemperatur.
Jag befinner mig i Khlong Lan, där hav ersatts av risfält och blå kullar gör anspråk på horisonten. Där släktingar i alla åldrar upptar synfältet och alla tycks lida av samma fanatiska övertygelse om att göda upp mig. Tur att det är buddhister jag har att göra med, annars hade jag börjat kasta misstänksamma blickar på eventuella altar att offra mig på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar