"Phuket," sa New forfarat och pressade uppgivet pannan mot fonsterrutan nar taxin rullade langs de ringlande backpackergatorna i Kuta.
Phi Phi sager jag, som inte har sa mycket mer an det att jamfora med. Som Phi Phi men med motordriven trafik vilket gor simpelt spatserande till en halsovadlig aktivitet. An sa lange ar jag fast forankrad i asfalten, inget svavande over taken av hanforelse under det gangna dygnet, men mycket mer av Bali finns att upptacka sa jag haller sinnena vidoppna for nya intryck.
Dagarna ar varma, kvallarna svalare an vantat med en vind som jagar gatan fram i skymningen, manniskorna otroligt vanliga och hjalpsamma och vi kan redan stoltsera med balinesiska vanner. Livet ar anda ratt bra.
2 kommentarer:
Efter att ha läst detta inlägget har de bara fått mej att ännu mindre vilja åka dit.
... och Pattaya är så mycket bättre eller?
Skicka en kommentar