Jag trampar längs invanda stigar sedan fem dagar tillbaka. Resväskan är dissekerad; fem månaders avtryck och intryck effektivt utplånade från dess plasthölje, arbetsuniformen har motvilligt iklätts och framförallt: dialekten har funnit sin väg tillbaka och gjort sig hemmastadd. Jag talar som tallbarr, mossbelupna stenar och bristande bussförbindelser igen.
Allt är så definitivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar