Solen gassar men det ar som om jag har mitt personliga lilla regnmoln att skugga mina forehavanden. Sa mycket jag vill gora, sa manga nya bekantskaper att ta farval av innan jag imorgon formiddag beger mig mot flygplatsen och Thailand. Men hur jag ska fordela tiden overgar mitt forstand och kvar star jag pa gatan, villradig och loper an en gang risk att bidra till trafikens offerstatistik.
Halsan ar inte riktigt pa topp - i sedvanlig anda akte jag pa en dunderforkylning i det ogonblick mina fotter overtradde landsgranserna - men jag ar fortfarande last man standing nar portarna slar igen om natterna langs Legian Street. Om vartannat ar det nagon valmenande person som smackar till mig i pannan med handflatan for att kolla min temperatur, och nar det konstaterats att den inte antrat feberterritorium far jag ett tummen upp om att dansa vidare in i dimman. Jag kan ju inte sova bort natterna har, eller hur?
Resan har varit langt ifran det kulturella smorgasbord jag forst var installd pa, men roligt har jag haft och jag angrar inte en sekund av tiden har. Terimakasih!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar