Round and round and round it goes

Sista etappen av det veckolånga lovet gick jag på grund med ett kvidande. Januari månads feberheta dygn i Khlong Lan gjorde ett ovälkommet återtåg och jag vaknade upp lördag morgon med såväl ledvärk som en laserblick à la Cyclops (dock introvert, för ingen annan än jag själv kom till skada inför åsynen av mitt rödsprängda och högst inflammerade öga).

Feber, feber, sömn lydde jargongen. Inte mycket annat än sovrumsväggarna (om ens det) kunde skådas med min dimmiga blick. Knappast det optimala sättet att avsluta mitt besök hos släkten, men vad annat kan man göra? Nu är jag i alla fall tillbaka på Lanta med en mer ljummen kroppstemperatur och hoppas kunna återställas till mitt forna storslagna skick. Hur det nu ska gå till när större delen av restaurangerna bommat igen för säsongen...