Svetten lackar men changen tar aldrig slut

Schhh, schhh. Ber om några sekunders tystnad så att jag kan proklamera min kärlek till vår altan - jag älskar den! Kanske inte så mycket dagen efter när den ser ut att ha utgjort ett blodigt slagfält åt testosteronstinna gladiatorer, men all annan tid duger den gott och väl till att frekventera.

I fredags fick bungalow 135 än en gång utgöra samlingsplats åt en skara soldyrkare - en genuin thailändare, en hobbythai (jag) och resten med blågult blod flytandes i ådrorna. Efter att spotify-listor med något tveksam smak fått göra sitt i stereohögtalarna, plockades gitarren fram och mörbultades tills ljuva toner strömmade ut. Låt mig få presentera...

PS. Jag tycker mig känna igen låten som Gratai sjunger. Är det en av Palmy's?