Souvenir

Självklart var det en poliskontroll 100 meter innan min slutdestination.

"Hoppsan," tänkte jag och famlade vilt på huvudet efter min hjälm som sedan någon vecka tillbaka fått ben och irrat bort sig på Lanta. Den hastigt påkomna planen om att knipa ihop ögonen och därmed kunna passera obemärkt gick om intet, och jag fick snällt styra in Den Flygande Faran intill vägkanten.

Polismannen var trevlig, vi förde en stapplande konversation på thai och engelska och jag fick i sedvanlig ordning ha min story time (chai, bpen kon thai dtäe pood thai mai dai (inväntar det ofrånkomliga skrattet)/ bai tii pratet saweeden dtawn dek dek/ paa mää kon thai, mää yoo tii saweeden/ dtawn nii chan rien pasaa thai tii nan (pekar på skolan, så nära men ändå så långt bort). Därefter fick jag skriva min signatur på thailändska, gå till ytterligare två polismän några meter bort och upprepa proceduren.

200 baht pröjsade jag för den här souveniren. Fint.