Har en molande huvudvärk som jag tappert försökt bekämpa med alvedon, men efter tio timmars strid kan jag konstatera att det är ett förlorat slag. Hade jag själv fått bestämma hade denna dag tillbringats i horisontalläge; istället besteg jag berg av rentvätt i väntan på mitt kvällspass.
Jag kan åtminstone trösta mig med att det är bättre än igår, då jag kravlade mig hem från jobbet med en fullskalig migrän. Vete tusan hur man klassificerar smärta av denna sort men hade det varit en jordbävning hade den legat svindlande högt på richterskalan. Vänster öga och tinning exploderade av smärta; jag var ljusets fiende nummer ett. Eftersom mitt sovrum badar i vittvittvitt fick jag dock gräva mig ner djupt under täcket för att uppsöka mörkret. Resultat: syrebrist och fyra timmars dvala.
Nu: Generation Kill. Ray Ray is my homie!
1 kommentar:
aaw låter inge bra det, krya på dig.
Skicka en kommentar