Jag är mitt uppe i en fulhetsperiod. Peak season, för att vara exakt. Är detta förstadiet till en vinterdepression? En illasinnad plan som går ut på att bryta ner en fysiskt innan den mentala hälsan tas itu med och åker på knock out? För jag svär, så här opresentabel som jag känner mig utgör jag en samhällsfara.
Nu skulle man förstås kunna hävda att detta är ett permanent tillstånd men till det räcker jag bara ett knotigt långfinger. Jag lever på hoppet att det är på övergående. (här skulle för övrigt ett passande självporträtt kunna infogas för att illustrera förfallet, men jag pallar inte vara övertydlig. blä)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar