Holding on to the grass so I won't fall off the world

Gårdagens hemfärd genomfördes med bravur! Om man bortser från den labyrint som allt vad gater och incheckningar innebär så är det ju världens kick att flyga. Euforin, liksom! Jag satt framåtlutad i sätet med glasartad blick och ett hänfört leende på läpparna (tänk Carola på ett väckelsemöte) och vid lättare turbulenser var det som att high five:a herren själv.

När jag var liten älskade jag att åka hiss - saltomortalerna i magen vid nivåförändringarna, oh my - men nu när åksjukan ställer till det på äldre dar får jag finna mina nöjen på andra håll. Vore det inte för den förbaskade tryckskillnaden som ständigt får mitt huvud att implodera skulle det här vara en sysselsättning värdig 5 toasters.

Steffe chillposar i Thailand 2010 efter att vulkanåbäket ställde in alla flyg.