Jag hittade ett filmklipp och kunde inte undgå att dränkas i nostalgivågen. Så nu tycker jag att vi kör på en minnenas television, Siri-style!
Av vad jag har förstått verkar flertalet ha växt upp med Mumindalen, Vilse i pannkakan och allt vad det heter flimrandes i tv-rutan. När andra gemensamt oh:at och ah:at över forna tv-tablåer har min kulturella uppfostran ibland känts som... eh, bristfällig, för utöver filmatiseringarna av Astrid Lindgrens verk har jag inte särskilt mycket minne av de klassiska svenska barnprogrammen.
Vad som fick mina femåriga ögon att bli rektangulära var istället en mastig kompott av barnhemsbarn, elaka nunnor, skoluniformer, klassmotsättningar och omöjlig kärlek - allt att avsmakas i CANDY CANDY. Melodrama! säger jag bara. Det kan knappast klassas som finkultur men så här i efterhand inser jag hur awesome det egentligen var, i synnerhet med tanke på att det måste ha lagt grunden för mitt fangirlande av k-dramas.
Tyvärr har jag inte sett upplösningen till serien/animen. Jag tror det finns tio utgivna delar men jag har bara två av dem och tydligen ska de vara svåra att få tag på. IT SADDENS MY HEART, särskilt efter att jag sett klippet nedan och mitt hjärta återigen ömkar för stackars Candy och föremålen för hennes lööv. För frågan kvarstår ju - vem blir det i slutändan!? Den glittrande Terry iförd skotskrutig kjol eller Anthony med hockeyfrilla och allmänt svårmod i bagaget?
Vad tittade ni på under den tid då skrapsår på knäna fortfarande var fashionabelt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar