Jag undrar vad den ständiga rastlösheten har sin grund i. Den där klaustrofobiska känslan som gör att man aldrig känner sig tillfreds. Sverige sörplar märgen ur mig som ett gammalt, urgnagt ben; Thailand gör mig villrådig och än mer rotlös. Jag har vuxit upp med jantelag, väska på bussätet bredvid och 3 meters radie av hänsyn till den privata sfären. Det är svårare att skaka av sig än några envetna hårslingor i ansiktet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar