Koh Lanta i bilder del I

Att resa vänder upp och ner på tidsuppfattningen. Fem knappa dagar på Koh Lanta har alternerat mellan att kännas som en livstid och ungefär så länge som min motivation till att motionera brukar vara. Jag anlände på tisdagskvällen och innan jag ens fått på mig flipflopsen fann jag mig i besittning av såväl moppenyckel som ett vardagslunk med tillhörande umgängeskrets. Står Naiyana vid rodret kan man tryggt sjunka till havsbottnen med vetskapen om att till och med förlisningen skett som ett organiserat event.

Nu befinner jag mig i Phuket och har mött upp familjen som blir mitt resesällskap i några veckor framöver. Det retar förvisso tårkanalerna att behöva överge Koh Lanta efter en så kort vistelse, men jag har gott om tid på mig att göra ett återbesök.

Bilder del I

Jag övertog Naiyanas boning under min vistelse på ön. Dock dristade sig några oinbjudna gäster till att göra sig hemmastadda även de. Var på jakt efter en hårsnodd och trodde mig ha funnit den på badrumsgolvet, men fick snabbt tänka om när den fick liv och zick-zackade sig fram i en väldans fart. Jag ska inte förneka det: den kvällen blev jag en kallblodig mördare med en flipflop-sandal som tillhygge.

Tidigare har Phra Ae (Long Beach) utgjort min hembas men i det långa loppet vinner nog Khlong Nin, dess lillebror i söder. Litet och intimt (men inte för, det finns gott om plats på stranden utan att behöva bada i varandras svett).

Vi åkte till Waterfall Bay där vi diskuterade världspolitik, skissade på en och annan omvälvande uppfinning samt hade ett race med vårt stall av eremitkräftor. Vattenbrynet kändes tyvärr som ett träningsläger för fakirer, så stenig som den var.

Även marknaden i Khlong Dao fick sig ett besök. Mat, mat, massa billig mat!