Jag och mina kumpaner begav oss till Saladan igår kväll med lystna blickar och prunkande plånböcker, men euforin blev kortvarig när jag i mitt sökande efter påse att släpa hem bytet i föll offer för min dåliga motorik. Upp som en sol och ner som en pannkaka - lagen om alltings jävlighet hade följt mig hit ända från Sverige, för plötsligt hade jag en stukad fot. Efter några osande eder och en hel del haltande återstod inte något annat alternativ än att tröstäta. Jocke förevigade ögonblicket:
Och bara för att all världens olycka är så dåligt disponerad bland befolkningen lyckades jag skrapa upp samma fot under dagens snorklingsutflykt. Har köpt antiseptiskt att badda såren med som en hypokondrisk säkerhetsåtgärd, men tuben ser ut som någon billig variant av trälim så jag är ännu inte helt övertygad om dess effekt. Amputering nästa?
1 kommentar:
fan vad rätt du har! testat själv?
Skicka en kommentar