Fasadklättrare

Jag är vaken på det där desorienterade sättet man kan vara när sömnen är ens bästa vän och det knackar ihärdigt på dörren och man omöjligen kan sova bort det. Så man maskerar sig anständig, rasar nerför trappen, öppnar dörren och i det blurr som uppstår i kombination med sömngrusiga ögon, kall luft och kontaktlinser skymtar neongrönt som förmodligen innebär vägarbetare men visar sig vara en bredbandsinstallatör. Ställd inför detta återstår inte mycket annat än att man visar vägen till djungeln av sladdar & kontakter, passar på att stänga in katten i badrummet för att underlätta arbetet, slumrar i soffan, hör honom jama (katten, inte bredbandsinstallatören) och under stor förvirring finner honom rumla runt innanför duschkabinen. Som dessförinnan varit stängd. Som fortfarande är det. Va.

Sådana morgnar har vi väl alla haft.