På söndag navigerar jag mot London; resväskan i släptåg och förhoppningsvis huvudet likaså. Hjärtat bubblar, expanderar, men det är en osynkroniserad utveckling. Vingarna må vara förspända och fötterna instoppade i större, noggrant blankputsade skor, men inuti vickar tårna i det tomrum som uppstått. Jag drömmer stort men känner mig så liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar