Kapitel 1 och oändligheten

Imorgon är min sista schemalagda dag på jobbet! Galenskap, säger jag bara. Det här med att vara utan schema är förstås inget nytt för mig - jag har stått på frontlinjen som timvikarie större delen av året - men denna gång innebär det ett officiellt slut på den självvalda exilen i vildmarken.

Norrlandsmisär ersätts av Landsflykt; därefter kan jag titulera mig som arbetslös på obestämd tid (men då har jag åtminstone brittisk mark under fötterna, om det nu är någon form av tröst när pengarna sinat och jag börjat överväga kannibalism som livsstil).

Ett mastodontpass som 7-21 innebär dock att pukor och fanfarer uteblir när portarna väl slås upp och friheten är ett faktum. Oddsen ligger istället på att jag kravlar mig hem av utmattning och möjligtvis tappar bort mig själv under dessa 500 meter. Sedan tvivlar jag på att det blir min sista dag här för i sommar. Pengar och arbetskraft finns det alltid behov av, så innan månadens slut lär ni se mig i full arbetsmundering igen, med handen i chipspåsen och huvudet instucket i personalrummets frys på jakt efter en vilsekommen glasstrut. Sanna mina ord!

Inga kommentarer: